Ulcerös Colit

Under gymnasieåren i Visby drabbades jag av ulcerös colit och orkade inte fullfölja mina studier till fullo. Det började med diarré lite då och då, efterhand blev det mera och mera. Jag fick snart börja lära mig var alla toaletterna fanns i staden! Det blev sakta värre, diarréerna blev blodiga och slemmiga, jag blev tröttare och tröttare. Under sommarlovet mellan andra och tredje året, 1972, fick jag till slut besöka akuten på Visby lasarett och blev inlagd for utredning. Då vägde jag 35 kilo, var uttorkad och hade näringsbrist och efter några olika undersökningar fick jag diagnosen ulcerös colit. Framtidsutsikterna? De sa - Med tiden kommer du att behöva en "påse på magen"! 18 år gammal - på det 19:de var det inte vad man ville höra…..

Jag fick medicin, cortison och en särskild sorts sulfa som hade utvecklats särskilt for patienter med ulcerös colit, dropp med näringslösningar och fett och annat som behövdes för att bygga upp kroppen igen. Efter 10 dagar fick jag komma hem och på grund av cortisonet hade jag världens aptit och åt som en häst och ökade i vikt så fort att jag fick bristningar på låren!

Åren gick, med medicinens hjälp mådde jag något så när bra, men fick återfall emellanåt och blev inlagd på sjukhuset för återuppbyggnad igen. 1975 hade jag ett gasnka bra år, flyttade till Karlskrona, blev med barn och det gick skapligt bra med magen under graviditeten och födseln av Classe gick bra.

Jag jobbade deltid som hemsamarit i Karlskrona, mitt tillstånd förvärrades för vart år. Min tjocktarm blev mer och mer förstörd av den kroniska inflammationen och 1987 blev situationen ohållbar. Min läkare i Karlskrona, Einar Johannesson, sände mig till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Där hade man vid detta laget utarbetat ett sätt att operera personer med tarmproblem på ett sätt som utesluter "påsen på magen". De tillverkar något som kallas "bäckenreservoar". Tjocktarmen och ändtarmen avlägsnas, man viker ihop nedersta delen av tunntarmen och syr ihop till en behållare som placeras där ändtarmen satt. Detta kräver att man har sina slutmuskler i något så när behåll. Tack och lov var detta fallet med mig och i september månad 1987 genomgick jag första stadiet av operationen. Under tiden bäckenreservoaren läktes, fick jag ha en "påse på magen" under två månader och förlorade då rädslan för denna foreteelse. Skulle jag i framtiden behöva ileostomi, så är det inte något som skrämmer mig. Det funkade hur bra som helst. Jag har aldrig haft så platt och fin mage som jag hade då! I november månad genomgick jag andra stadiet av operationen, påsen togs bort och jag kunde göra det jag skulle på det normala sättet. Gissa om det känns bra att vara chef över magen - inte magen som är chefen över min tillvaro!

Numera tänker jag knappt på att jag en gång hade ulcerös colit, för mig har det funkat jättebra med bäckenreservoar under dessa femton åren. Men jag har i åtanke att en dag kommer jag kanske att få inflammation i denna och då blir det påsen man får ta till i alla fall.

Underaktiv sköldkörtel - Hypotyreos

För några år sedan upptäcktes det att jag har högt blodtryck, vilket jag nu tar medicin för. Samtidigt upptäcktes också att mina kolesterolvärden var skyhöga. Jag fick medicin, högsta dosen, för att få ner värdena, men det gick inte ner som det skulle.

Samtidigt började jag känna mig trög och håglös. Jag kunde knappt röra på mig, det var en kamp var dag att bara gå till skolan med Sven, för att inte nämna hur jobbigt det kändes att ta sig till arbetet. Mitt minne började bli konstigt. Menstruationerna var rikliga och oregelbundna. Jag har alltid haft problem med "vita fingrar", men vintern 2000/2001 var det olidligt, så fort jag varit ute, hängt tvätt, bara rört vid någt kallt så stelnade fingrarna till och fingertopparna blev vita. Var gång jag kom till jobbet fick jag spola varmvatten i handfatet och värma upp händerna.

När kolesterolet inte gick ner som det skulle fick jag remiss till en specialist på endokrinologiska sjukdomar. Efter 15 minuters undersökning sa han: "Jag vet vad ditt problem är, du har en underaktiv sköldkörtel". Jag minns den stora känslan av lättnad som kom över mig! Jag höll inte på att bli galen, gammal i förtid - jag visste att det fanns mediciner för detta! Vidare undersökningar visade också att jag hade järnbrist på grund av de rikliga menstruationerna.

Nu - 1½ år senare känns det mycket bättre. Jag kan gå igen! Det tar inte emot att sätta ena foten framför den andra längre, mina fingrar vitnar väl till lite ibland, men inte som de gjorde för två år sen. Kolesterolet är nu nere på ganska normala nivåer. Sven kallar min medicin "tabletterna som får dig att gå fortare"! Och jag vågar påstå att jag tycker minne och koordination har blivit aningen bättre också! Jag får gå på regelbundna kontroller för att se så att tyroxinvärdena är som de ska och att jag står på rätt medicindos. Jag har även fått reda på att det finns ganska många personer i släkten som lider av detsamma, min äldste bror Lasse är en!

En sida på nätet som jag har funnit mycket värdefull information på är bl a Agneta Hallbergs hemsida om sköldkörteln.